Die Montagsgruppe - Måndagsgruppen

I die Dresdener Montagsgesellschaft samlades vad som fanns av betydande författare, konstnärer och ämbetsmän i den sachsiska huvudstaden vid mitten av 1800-talet. Sammanslutningen var fri, opretentiös och utan annat mål än en spirituell samvaro. Sällskapets kulturella betydelse saknar dock motstycke i staden Dresdens historia. Vid dess sammankomster kunde personligheter som makarna Schumann, Richard Wagner, H.C. Andersen och Gottfried Semper skymta förbi.

Med tiden och nya generationers intåg kom kulturlivet i Dresden att söka sig till nya arenor och det ursprungliga sällskapet åldrades och dog. Sachsen blev tidigt en industrialiserad del av Centraleuropa och det nya enade Tyskland, och för det eftertänksamma umgängestempo som hade präglat die Montagsgesellschaft fanns inte längre något utrymme.

När en bokklubb i Dresden år 1929 gav ut en minnesskrift över måndagssällskapet hade det redan blivit historia. Det skulle emellertid inte dröja länge förrän just denna publikation kom sällskapet att återuppstå i en ny form, och i en ny tid. Den nya måndagssammanslutningen kom att bli den antifascistiska intelligentians självklara forum i det allt kärvare klimatet i det framväxande tredje riket. Som för sällskapets många likar över hela Tyskland blev dess historia dramatisk och kort.

När några studenter vid 1990-talets mitt bildade Måndagsgruppen i Göteborg, die Montagsgruppe, var det främst 30-talets dresdniska måndagssammanslutning som var förebilden. Men de ideal som utgjorde den nya svenska gruppens grundvalar var i lika hög grad ett arv från 1800-talets Montagsgesellschaft. Att man valde måndagen till mötesdag var inte bara ett mekaniskt bibehållande av de sachsiska vanorna. Det var ett uttryck för en fast beslutsamhet att bryta med de samtida umgängesmönstren.

Arbetsveckans första dag blev den givna skådeplatsen för det frontkrig gruppen såg sig kallad att föra mot materialism, jäkt och ytlighet. Man såg sin generation allt mer uppslukas av karriärsdrömmar och krav på framgång i yrkeslivet. I det romerska otiumbegreppet - en kreativ ledighet upphöjd till ideal - fann man ett mäktigt vapen. Måndagsmötena har för medlemmarna varit de öar av otium som skänkt den egna anden tillflykt undan stormarna i en skoningslös och krävande värld.


Måndagsgruppen | Möten | Arkiv | Bilder | Årsskrift | Månadsbrev | Herbarium

© Montagsgruppe 2005